1 ἐναύω
• Morfología: [impf. sin aum. 3a sg. ἔναυε Hdt.7.231; aor. opt. ἐναύσειε Diph.62.3, chipr. imperat. 2a sg. ἔναυὁν Hsch.]


I 1encender, dar, procurar fuego frec. en frase neg., c. ac. πῦρ y dat. de pers. negar el fuego como baldón público οὔτε οἱ πῦρ οὐδεὶς ἔναυε ninguno le procuraba fuego Hdt.l.c., ἀποψηφίσασθαι μήτε πῦρ ἐναύειν τούτῳ μήτε συσσιτεῖν ... Din.2.9, sin dat. εἴ τις μὴ ... πῦρ ἐναύσει' Diph.l.c., cf. Call.Fr.193.25, Plb.9.40.5, μηδὲ πῦρ ἐναῦσαι μηδένα πρὸς τὴν ταφὴν Ἀθηναίων que ninguno de los atenienses procurara ningún fuego para la cremación Plu.Phoc.37, sin neg., gener. ἵνα σοι καὶ πῦρ ἐναύῃ, ὅταν τούτου δέῃ X.Mem.2.2.12, cf. D.Chr.7.82
en v. pas. οὔ φασι δεῖν ἀφ' ἑτέρου πυρὸς ἐναύεσθαι (el fuego de las vestales) no debe ser encendido a partir de otro fuego Plu.Num.9.

2 ahumar las colmenas para expulsar el enjambre, Hsch.s.u. ἐναύοντες.

II en v. med., frec. c. gen. de procedencia o gen. c. prep.

1 encender, prender en provecho propio, conseguir Cratin.450, (κεραυνόν) ἐκ τῆς Αἴτνης ἐναυσάμενος Luc.Tim.6, παρ' ἑτέρων Plu.2.297a, πῦρ ἐναυσόμενος ἦλθον yo venía a conseguir fuego Longus 3.6.3.

2 fig. tomar para sí la llama de, sacar, conseguir τὸ θάρσος ... παρὰ τῆς Ἐλευσινίας ἐναύσασθαι (dicen que) sacaron el valor (para el viaje al Hades) gracias a la (diosa) de Eleusis Pl.Ax.371e, cf. Com.Adesp.1007.23
de formas poéticas, del conocimiento tomar para sí la llama de, adoptar, aprender τᾶν Σαπφοῦς χαρίτων ἄνθος ἐναυσόμενος AP 7.718 (Noss.), τὰ τῆς ἀληθείας ... ζώπυρα Iambl.VP 29.162, ἐξ αὐτοῦ διδασκαλίαν Ael.Fr.92, cf. 244
abs. encender el fuego e.d. recibir la inspiración, inspirarse Ἔφεσον, ὅθεν ... μὴ ἀμαθῶς ἐναύονται Call.Fr.203.66.